Omreglering av spelmarknaden

Under de närmaste åren är den viktigaste frågan att få till stånd en hållbar spelreglering. Ett föråldrat monopol ska ersättas med ett licenssystem. Under senare år har vi glädjande nog noterat ett allt starkare stöd i samhället i stort för ett införande av ett licenssystem; flera av monopolspelbolagen vill också ha ett licenssystem och nästan alla riksdagspartier arbetar i denna riktning.

Att just regeringen agerar är naturligtvis en nödvändighet om någon verklig förändring ska komma till stånd. Därför ser vi positivt på regeringens initiativ till omreglering i riktning mot licenser.

Lika positiva som vi är till ett licenssystem, lika angelägna är vi att det blir ett långsiktigt hållbart licenssystem. Detta kan sammanfattas i termen kanalisering. En hög kanalisering innebär att kunderna söker sig till spelbolag inom licenssystemet. En låg kanalisering skulle omvänt innebära att omregleringen har misslyckats, då har kunderna sökt sig utanför den reglerade marknaden. Kanaliseringsnivån måste nå åtminstone 95 procent för att fungera bra.

En grundförutsättning för att systemet ska bli en framgång är att spelbolagen uppfattar att licensvillkoren är godtagbara. Eller rättare sagt att deras kunder gör det. Ett spelerbjudande utanför licenssystemet är aldrig längre bort än ett klick på datormusen.

Vi vill därför lista tio punkter som vi bedömer vara nödvändiga för omregleringens framgång.

  1. Det är av helt avgörande betydelse att alla spelformer online inkluderas i licenssystemet, annars söker sig kunderna någon annanstans, till den svarta marknaden
  2. Ett licenssystem måste behandla alla operatörer lika. Alla former av specialvillkor bör undvikas och lika villkor upprätthållas.
  3. Spelbolagen bör beskattas baserat på deras nettointäkter från spel, d.v.s. efter det att utbetalningar till kunderna skett i form av vinster och bonusar. Skattesatsen bör främja en hög kanalisering, liksom goda intäktsmöjligheter för staten och idrottsrörelsen.
  4. Statens operativa ansvar för licenssystemet bör samlas i en nyinrättad spelmyndighet. Här samlas bl.a. övervakning, tillståndsgivning, sanktioner samt spelrelaterad forskning.
  5. Det är sällan lyckat att vara spelare och domare i samma match. Staten bör därför avyttra sitt ägande i AB Svenska Spel samt styrelserepresentationen i ATG och istället uteslutande ägna sig åt att stifta och upprätthålla lag.
  6. Alla bolag som uppfyller statens krav ska kunna erhålla licens. Det ska alltså inte finnas någon begränsning i antal licenser.
  7. Sverige bör ha gemensamma krav vad gäller ansvarsfullt spel. Exempel på sådana krav är identitetskontroll, stöd och information på spelsajterna för att förebygga spelmissbruk, balanserad marknadsföring samt ett centralt självavstängningsregister. Även krav för att motverka penningtvätt och matchfixning bör ställas.
  8. Graden av återbetalning till spelarna (vinsten) ska fastställas av spelbolagen och bör spegla de varierande affärsmodellerna inom branschen. Ett avsteg från denna princip skulle ha en allvarlig effekt på kanaliseringen. Licenssystemet bör således inte ange något golv eller tak.
  9. Staten bör införa rätten till behandling enligt socialtjänstlagen för spelmissbrukare, i likhet med vad lagen anger för andra missbrukare med medicinskt fastslagna diagnoser.
  10. Den svarta spelmarknaden utestängs genom att skapa ett licenssystem som är attraktivt att verka i, för såväl spelbolag som dess kunder. Systemets hållbarhet kommer att avgöras av dess attraktivitet och inte genom försök att bygga hinder av typen IP-blockering och kreditkortsblockering. I slutändan är det alltid kunderna som bestämmer.
404 not found.